Bankunionen « Junilistan

Bankunionen

Bakgrunden till bankunionen som EU försöker bygga upp, är naturligtvis eurokrisen, vilket bl a resulterade i att regeringar i flera länder valde att rekapitalisera sina banker.

I framtiden är det tänkt att den nya krisfonden Europeiska Stabilitetsmekanismen, ESM, skall kunna ge stöd direkt till bankerna under förutsättning att bankerna är underställda en oberoende banktillsyn. Utformningen av bankakuten, SRM (Single Resolution Mechanism), och de gemensamma insättningsgarantierna är politiskt omstridda och ännu inte spikade när detta skrivs (januari 2014). Förslagets politiska innebörd är att EU tar över styrning och tillsyn över euroländernas gränsöverskridande och systemviktiga banker.

Den europeiska bankunionen är tänkt att bestå av en gemensam tillsynsmyndighet vid Europeiska Centralbanken, en bankakut med ansvar för att avveckla krisdrabbade banker och gemensamma insättningsgarantier.

Det officiella namnet på den nya banktillsynen vid ECB är Single Supervisory Mechanism, SSM, vilken träder i kraft i november 2014. Sammanlagt finns det över 6 000 banker i eurozonen men SSM kommer att granskar bara de systemviktigaste bankerna vilka definieras som banker med tillgångar på över 30 miljarder euro och en storlek motsvarande minst en femtedel av respektive lands bruttonationalprodukt. De viktigaste banker uppgår till 128 stycken och skall under 2014, fram till SSM träder i kraft, genomgå s k stresstester och kvalitén på och risken i deras tillgångar analyseras. Resten av de över 6 000 bankerna granskas som tidigare av de nationella tillsynsmyndigheterna.

Den nya bankakuten eller avvecklingsfonden, SRM,  skall träda i kraft 2016. Likt bankunionens banktillsyn delas bankerna upp i stora och små. Den nya europeiska avvecklingsstyrelsen blir direkt ansvarig för förebyggande planering och avveckling av de 260 största, gränsöverskridande bankerna. En krisfond skall skapas som stegvis finansieras av bankerna under en tio-årsperiod och som 2025 beräknas uppgå till ca 55 miljarder euro (s k backstop). De finansiella musklerna för SRM anses av många bedömare som otillräckliga och medel från ESM (Europeiska stabilitetsmekanismen) skall även kunna användas för att rekapitalisera banker. Men det har påpekats att även med det tillskott på 60 miljarder euro som ESM förfogar över kommer den fullt utbyggd bankakutens resurser att vara otillräckliga. Under 2013 bedömdes att de s k nödlidande lånen i euroområdets banker uppgick till 1200 miljarder euro.

Förslaget till insättningsgarantin innebär att de som har banktillgodohavande på upp till 100000 euro får tillbaka sina pengar om banken går omkull. Bankerna ska själva finansiera detta genom att avsätta medel, motsvarande 0,8 procent av insättningarna, i fonder på nationell nivå.

Det råder olika uppfattningar inom euroländerna om utformningen av SRM och om vem och vilka som ska ha befogenhet att besluta om att stänga en bank. En stängning av en bank måste sannolikt ske snabbt, i regel över en helg, för att inte utlösa panik på marknaderna. Med den lösningen som har uppnåtts ser det ut att bli en tungrodd administration med flera inblanda parter som fattar det avgörande beslutet.

Bankunionen står öppen för EU-länder utanför eurozonen som frivilligt väljer att samarbeta med ECB. När det gäller tillsynen fattas beslut av ECB-rådet där länder utanför euroområdet inte har rösträtt.

Sverige har valt att tills vidare inte delta i bankunionen men försöker i förhandlingar inom EU påverka utformningen. Avgörande för Sverige är att det i bankakuten, SRM, finns ett skydd för länderna som står utanför eurozonen och att Sverige inte har ett betalningsansvar för utländska banker som räddas.